tisdag, januari 13, 2009
Keep Me In Your Memory
Har bara den där känslan att just nu är en jobbig period. Jag menar allt som har hänt på så kort tid, student, flytta hemifrån, flyttat, nja inte vet jag, alla har väll olika saker som har hänt dem. Kanske mest är den här lilla detaljen att "växa upp". Lite skrämmande egentligen. Speciellt när man tittar på folk och tänker "Kommer jag också bli sådär?". För jag tror nog att vi alla egentligen gillar våra liv, vi har alla mycket som gör oss glad och mycket saker att vara stolta över. Och alla har vi saker som vi är mindre stolta över och saker som vi ångrar. Men det är nog ändå en del av livet. Ett steg på vägen som har hjälpt oss att bli de personerna vi är idag.
Så egentligen har vi inget att oroa oss för, vi kanske inte har allt vi nånsin drömt om ( fast vi är ju ännu unga), vi kanske fortfarande sitter hemma och undrar vad vi ska göra med våra liv eller inte vet om vägen vi valt egentligen är den rätta för just oss. Men vi är alla vilse någon gång, vissa mer än andra, men då gäller det bara att fortsätta blicka framåt, att fortsätta hoppas och tro på att DU faktsikt kan nå dit du vill, bara du kämpar för det. Det kan hända, bara vi är berädda att offra för det. För inget är gratis. Men när vi än dag bestämt oss, när vi en dag kommer till det ögonblicket som kan förändra våra liv, kommer du då ta chansen?
Den stora frågan för mig är nog: Är det värt det om det skulle gå fel? Tragiskt eller hur, egentligen samma sak som att alltid undra vad som kunde ha hänt. Men är det inte så vi verkligen fungerar. Jagar efter det som kunde ha varit, och hoppas på det som vi tror aldrig kommer att hända. Man undrar varför livet inte kan vara som den där kärlekshistorien man läste i en bok, eller alltid sluta lyckligt som i en film.
Men sanningen är att livet inte är en film, eller en bok, inte äns nära. På vägen genom livet kommer vi att Vinna saker, uppleva drömmar som slår in och träffa människor som på ett eller annat sätt kommer att förändra vårt liv. Men vi kommer även mötas av uppförsbackar, tragiska händelser och saker som tidigare varit självklart, kommer att gå förlorade. Det är helt enkelt så livet vi lever i är, Men kom ihåg att när de dagarna kommer, de bra eller de dåliga, så kommer alltid någon som är speciell för dig, att finnas där och göra de hårta studerna i livet, värt att leva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej sandra :)
Förstår precis hur du tänker.
Låg och funderade på det igår, det känsn jävligt taskigt att bli vuxen. Man måste ju börja ta hand om sig själv. Det finns liksom ingen som tar hand om en längre.
Vill man har något, så får man fixa det själv. scary!
Hur är det annars i umeå?
Plugget går bra och så? :)
Pusskram!
Skicka en kommentar