Helgen har dock varit mkt trevlig. For och badade med Hansen och Erik, och mot allas förvåning ville Krickan oxå med. Så blev en "heldag" på bodenbadet, som visat sig ha krymt sedan man var där sist. Som 10 åring eller nått. Men var mkt trevligt, bortsätt från att mina badshorts var i umeå och brist på nörminne, så kan jag ha visat *host* "bakdelen" för ett par stycken under mina grasiöca upphopp. Jo. Klor är ingen bra kombination med Rosa hår, var lagomt orange rost färgat när vi var klara. Kom ihåg det till nästa gång.
Idag har jag egentligen inte gjort så mkt, och i brist på det så blev det att jag tog med mig själv på stan:P Blev nån t-shirt skulle jag tro, stan med Niki i umeå i veckan hoppas jag dock. Träffade även Marcus inne på Games, som verkade må riktigt bra med tanke på omständigheterna. Sedan blev det bio med mam
ma. Benjamin Buttons otroliga liv. Ingen action film inte och man sitter itne så nålar av spänning, men den var faktiskt riktigt bra ändå. Och man fick en regäl, livsgrubblare, på köpet. Ganska skrämmande film helt enkelt, och det som nog egentligen var bäst, var att det inte var en såndär typiskt, "Slutet gott. Allting Gott" film. Man blir farcinerad och rädd på samma gång. Daisy: And in the spring, 2003, he looked at me. And I knew, that he knew, who I was. And then he closed his eyes, as if to go to sleep.
Så jag tycker att man borde se den, för på sätt och vis så påminner filmen än om hur "kort" livet faktsikt är och varför vi borde ta vara på den!
Benjamin: Along the way you bump into people who make a dent on 
your life. Some people get struck by lightning. Some are born to sit by a river. Some have an ear for music. Some are artists. Some swim the
We’re meant to lose the people we love.
How else are we supposed to know
how important they are?
Benjamin Button:
I was thinking how Nothing last, and what a Shame that is.
Daisy:
Some Things Last.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar