Mitt iTurbulensen

Är lagomt med Turbulens här i livet just nu. Tragiskt att inget är som det borde och det som borde vara inte är där längre. Turbulens helt enkelt, ett liv i en tromb som är redo att dra över det lilla ting jag kallar liv. Grymm hade lite att göra och tyckte jag verkade festlig, "Få se, vad händer om jag drar lite här?" Lycka till mamma, det är inte lätt att banka förstånd i en Niandertalare.

Är fortfarande besviken, men det börjar sakta men säkert gå över till bara Ilska. Jag är sur och lättretlig och det verkar som om allt som kommer ut ur folks munnar bara är en massa skitsnack.
Hade en diskussin med "någon" i helgen, och jag kan inte göra annat än att bara sucka över att de inte hör vad de själv säger. Hur kan det låta äkta i deras öron?
Nej det är ingen ide att gnälla eller vara sur på mig, jag sa ju att jag inte skulle klara mig med förståndet i behåll efter allt detta.

Till och med min fantasi är rubbad, varenda gång jag öppnar en manga eller likande saga så måste jag påminna mig själv om och om igen att det inte är verkligt. Att det inte kan hända sådanna saker på riktigt, att "sådanna" saker bara händer i Dinseyfilmer och barnsagor. Vilket är mycket tragiskt, att något jag tycker mycket om har blivit förstört av den lilla detaljen kallad "verkligeht".

Till min stora tröst finns alltid osanolika Zomib filmer som Resident Evil att gotta mig i. Det är alltid trevligt att umgås med Hjärndöda människoätare. Passar utmärkt till gammaldagsvanilj glass.Just nu har jag bara 2 frågor: Hur kan ett spel styra ens liv ?

Hur kunde jag tillåta mig själv att hamna här?
När eller vars började allt gå fel?